Cykelutflykter är något man får lida med i skolan fram till ungefär 6:e klass. Det bygger på att två vuxna människor ska få 20 ungar med överstimulerad hjärna och ful hjälm att cykla på en rad. Jag skulle gissa att det krävs ungefär lika mycket, för att klara av det, som det krävs för att klyva en atom med en smörkniv. Först cyklar ofta en tant som har ätit på tok för många semlor och gått lärarhögskolan (ni vet en sån som räcker ut handen och visar att hon ska till vänster trots att det inte kommer några bilar). Sedan cyklar ungefär 15 normala barn, sedan kommer det fyra stycken som har lite problem med att cykla lika fort som de andra (av någon underlig anledning) och sist så kommer en elevassistent (som förmodligen heter Gunnar) med en elev som ligger och slickar på sin ringklocka och skriker efter våfflor med ketchup.

När man sedan ska hem så händer exakt samma sak fast på andra hållet. Någon har förmodligen tappat en vante eller sin hjärna eller något men det räknas inte.

Eftersom att dessa utflykter förutsätter att alla barn kan cykla så har jag bestämt mig för att, om jag någonsin blir pappa, så ska jag ALDRG lära min unge cykla.

//C