En tanke
Jag har en liten tanke. I en stor symfoniorkester så finns det ju en massa mäniskor med för mycket fritid och för lite värdighet. Men han som måste ha minst värdighet i hela gruppen måste ju vara den lilla herren med de så kallade "Cymbalerna". Han slår ihop två plåtskivor tre gånger varannan låt, hur känns det för den grabben? Övar han mycket? Och framförallt tog han lektioner när han var liten? "Hej och välkomna till denna kursen i att spela cymbaler, ni slår alltså ihop dem såhär *CRASH*. Såja det var den kursen ni kan lägga 45 kronor var i burken där borta".
Killen som är smartast av alla är ju egentligen dirigenten, ni vet killen med pinnen, som står och viftar, ingen vet om han egentligen gör någon nytta. Det skulle ju egentligen kunna vara så att dessa människor, som bevisligen har ett fullt fungerande intellekt, har lärt sig låtarna UTANTILL! Han står där och har mest betalt av alla för att tvärflöjts-mongona eller trombon-sären inte har taktkänsla... Jo jag kommer att säga det igen... Försök inte hindra mig... Det finns ingen rättvisa! //C
Kommentarer
Trackback
